Svampinfektioner i huden orsakas av olika typer av svampar, där de vanligaste är dermatofyter, jästsvamp (Candida) och mögelsvampar. Infektionerna kan drabba olika delar av kroppen, såsom fötterna (fotsvamp), ljumsken (ljumsksvamp), hårbotten (tinea capitis), naglarna (nagelsvamp) och underlivet. Symtomen varierar beroende på vilken typ av svamp som orsakar infektionen, men vanligtvis visar sig sjukdomen som fjällande, kliande och ibland svidande utslag.
Svampinfektioner är relativt vanliga och kan behandlas effektivt med receptfria eller receptbelagda svampdödande medel. I vissa fall kan infektionen dock återkomma eller spridas om den inte behandlas korrekt. Eftersom svampinfektioner är smittsamma, kan de spridas genom direkt hudkontakt, kontakt med smittade ytor eller via delade saker, såsom handdukar, kläder eller skor. Vissa infektioner, som svamp i underlivet, kan också spridas genom sexuell kontakt.
Svamp trivs i varma och fuktiga miljöer, och risken för att utveckla en svampinfektion ökar vid följande faktorer:
Värme och fukt: Svamp växer lättare i fuktiga områden som mellan tårna, i ljumskarna och under brösten.
Täta kläder och skor: Syntetiska material och tajta kläder kan skapa en miljö där svamp trivs eftersom det kan bli varmt och fuktigt.
Nedsatt immunförsvar: Personer med diabetes, nedsatt immunförsvar eller som tar vissa läkemedel (t.ex. kortison) har en ökad risk att drabbas.
Kontakt med smittad yta: Svampinfektion kan spridas via gemensamma duschar, omklädningsrum eller om man delar skor eller handdukar.
Symtomen på svampinfektion varierar beroende på vilken del av kroppen som är drabbad.
Vanliga symtom:
Röda, fjällande utslag: Ofta ringformade med en tydligare kant.
Klåda och sveda: Huden kan kännas irriterad och öm.
Sprickor och flagning: Vanligt vid fotsvamp och ljumsksvamp.
Missfärgade och förtjockade naglar: Ett tecken på nagelsvamp.
Specifika former av svampinfektion:
Fotsvamp (Tinea pedis): Vanlig mellan tårna och på fotsulorna.
Ljumsksvamp (Tinea cruris): Drabbar ljumskarna och insidan av låren.
Ringorm (Tinea corporis): Kännetecknas av runda, röda utslag med en fjällande kant på kroppen.
Nagelsvamp (Onychomykos): Naglarna blir tjocka, missfärgade och sköra.
Svamp i hårbotten (Tinea capitis): Orsakar fjällning och håravfall i fläckar.
Vaginal svampinfektion: Ger klåda, sveda och rodnad i underlivet. Kan även ge vita, gryniga flytningar.
Förhudbesvär (svamporsakad balanit): Ger klåda, rodnad, sveda och irritation på ollonet och förhuden. Det kan även bli en vitaktig beläggning på ollonet. En svårbehandlad balanit kan vara första tecken på diabetes.
Svampinfektioner behandlas vanligtvis med svampdödande medel, oftast i form av krämer men tabletter kan tas vid svåra besvär.
Vanliga behandlingsmetoder:
Receptfria svampdödande krämer: Exempelvis med krämer som innehåller klotrimazol, mikonazol eller terbinafin.
Receptbelagda tabletter: Används vid allvarligare eller utbredda infektioner, såsom nagelsvamp och svamp i hårbotten.
Antibakteriella och uttorkande lösningar: Kan vara effektiva vid fotsvamp.
God hygien: Viktigt för att förhindra spridning och återkommande infektioner.
För att minska risken för svampinfektion och underlätta läkningen kan du vidta följande åtgärder:
Håll huden torr och ren: Byt strumpor och underkläder dagligen och torka huden ordentligt efter dusch.
Använd luftiga kläder och skor: Välj bomull och andningsbara material för att minska fuktansamling.
Undvik att gå barfota i offentliga duschar och omklädningsrum: Använd badtofflor för att minska risken för smitta.
Tvätta och desinficera skor och strumpor: Svampsporer kan finnas kvar i textilier. Tvätta strumpor i 60 grader för att döda svampen och bakterier.
I de flesta fall kan svampinfektioner behandlas hemma med receptfria läkemedel. Om infektionen inte förbättras efter 2–4 veckors behandling, om du upplever svår klåda, sveda eller smärta, om svampen sprider sig till andra delar av kroppen eller om naglarna blir tjocka, missfärgade och börjar lossna, bör du kontakta vården. Det är också viktigt att söka vård om du har diabetes eller ett nedsatt immunförsvar och misstänker en svampinfektion.
Svampinfektioner kan ibland misstas för andra hudåkommor som ger liknande symtom, exempelvis:
Eksem: Ger torr, kliande och inflammerad hud, ofta kronisk. Till skillnad från svampinfektion är eksem inte smittsamt och kan uppstå på olika delar av kroppen utan direkt koppling till fukt eller värme.
Psoriasis: Fjällande, rodnade utslag som ofta är mer beständiga och symmetriskt placerade på kroppen. Psoriasis är en autoimmun sjukdom som inte går att bota och kräver specifik medicinsk behandling.
Bakteriella hudinfektioner: Kan ge rodnad, sårbildning och ibland varbildning. Till skillnad från svampinfektioner behandlas dessa ofta med antibiotika istället för svampdödande medel.
Medaljongsjuka: I grunden en virusinfektion som oftast ger en först och större förändring som liknar mycket med ringorm men inom några dagar följs av flera liknade men mindre utslag som sprids över hela kroppen.
Ytterligare information om svampinfektioner finns här:
Svampinfektion på 1177
Svampinfektion och behandlingar på Dermnet
I vissa fall kan svampen försvinna av sig själv om den är mild, men oftast krävs behandling för att motverka att svampen sprids. Receptfria krämer som innehåller svampdödande ämnen som exempelvis klotrimazol, mikonazol eller terbinafin brukar kunna hjälpa.
Behandlingstiden varierar beroende på infektionens svårighetsgrad. Mildare fall kan förbättras inom några dagar, medan nagelsvamp och svår underlivssvamp kan ta flera veckor eller månader att behandla.
Svampinfektioner orsakar ofta tydliga, välavgränsade utslag medan eksem brukar vara mer diffusa och torra. Svampinfektioner svarar också på svampdödande behandling, medan eksem kan kräva kortisonkrämer eller andra antiinflammatoriska medel.
Svampinfektioner kan enkelt smitta från person till person genom direkt hudkontakt, särskilt om huden är skadad eller irriterad. Dessutom kan svamp spridas via gemensamma ytor som duschar, omklädningsrum och toaletter, eftersom svamp trivs i fuktiga miljöer.
Stress i sig orsakar inte svampinfektioner, men långvarig stress kan påverka immunförsvaret, vilket gör kroppen mer mottaglig för infektioner, inklusive svamp.
Ja, antibiotika kan rubba den naturliga balansen av mikroorganismer i kroppen och leda till överväxt av jästsvamp, särskilt i munnen och underlivet.