Skivepitelcancer

Vad är skivepitelcancer?

Skivepitelcancer är en typ av hudcancer som uppstår i skivepitelcellerna i hudens yttersta lager. Sjukdomen kännetecknas ofta av sår, knutor eller fjällande fläckar och kan ibland sprida sig till andra delar av kroppen om den inte behandlas i tid. Skivepitelcancer är den näst vanligaste hudcancerformen i Sverige och drabbar oftast solutsatta områden som ansikte, hjässa, öron, nacke och händer. Till skillnad från basalcellscancer som är den vanligaste hudcancerformen i Sverige och är relativt ofarlig, kan skivepitelcancer vara mer aggressiv och sprida sig till lymfkörtlar eller andra organ.

Skivepitelcancer förekommer oftare hos personer över 50 år, särskilt hos dem med ljus hudtyp. Risken ökar om du tidigare haft aktiniska keratoser (solskador) eller andra typer av hudcancer.

Typer av skivepitelcancer

Skivepitelcancer kan ta olika former beroende på hur djupt och snabbt den växer:

• Skivepitelcancer in situ (Bowens sjukdom): En ytlig form där cancern är begränsad till hudens yttersta lager. Den syns ofta som en rodnad, fjällande fläck och kan misstas för eksem och anses som ett förstadium till en riktigt djupgående cancer.

• Invasiv skivepitelcancer: Cancercellerna börjar att tränga djupare in i huden. Om den lämnas obehandlad kan den sprida sig till lymfkörtlar och andra organ.

• Keratoakantom: En snabbt växande, kupolformad knuta med en central krater (grop) eller hudhorn. Den kan ibland försvinna av sig själv men på grund av vi inte vet vilka som försvinner av sig själva bör behandlas som en invasiv skivepitelcancer.

Orsaker till skivepitelcancer

Den främsta orsaken till skivepitelcancer är skador på hudceller orsakade av ultraviolett (UV) strålning. Den största källan till UV-strålning är solen, men även solarier ökar risken betydligt. Flera faktorer kan bidra till utvecklingen av sjukdomen, bland annat:

• Långvarig UV-exponering: Särskilt om du ofta bränt dig i solen.

• Ljus hudtyp: Personer med ljus hy och fräknar löper högre risk.

• Ålder: Risken ökar med åldern, särskilt efter 50 års ålder.

• Aktiniska keratoser: Solskador som innehåller spår på skivepitelcancer.

• Tidigare hudcancer: Om du haft någon form av hudcancer tidigare löper du en högre risk att drabbas igen.

• Nedsatt immunförsvar: Personer med försvagat immunförsvar, exempelvis efter en organtransplantation eller vid vissa sjukdomar som kräver vissa immunedämpande mediciner kan öka risken påtagligt mycket.

• Exponering för cancerframkallande ämnen: Vissa kemikalier, som arsenik, och strålning, som kan ha getts i behandlingssyfte, kan öka risken för skivepitelcancer.

• Ärftlighet: En familjehistoria av hudcancer kan göra dig mer benägen att utveckla sjukdomen.

• Vissa former är kopplade till infektion med HPV virus.

Symtom på skivepitelcancer

Skivepitelcancer kan ha flera olika utseenden, men de vanligaste symtomen är:

• Fjällande eller skrovlig fläck: En hudförändring som gradvis växer och kan bli tjockare med tiden.

• Knuta eller vårtliknande förändring: En snabbt växande knuta som kan vara sårig, öm eller blöda vid beröring.

• Sår som inte läker: Ett sår som inte försvinner eller som återkommer på samma plats.

• Förändringar i gamla ärr eller sår: Nybildade förändringar i tidigare skadad hud, som börjar växa eller blöda.

Skivepitelcancer uppträder ofta på kroppsdelar som utsatts för mycket sol, såsom ansikte, läppar, öron, handryggar och hårbotten.

Behandling av skivepitelcancer

Behandling av skivepitelcancer syftar till att ta bort cancervävnaden och minska risken för återfall. Vilken metod som används beror på tumörens storlek, placering och djup:

• Kirurgi: Den mest använda metoden, där tumören opereras bort tillsammans med en marginal av frisk hud för att säkerställa att all cancer tas bort.

• Frysbehandling (kryoterapi): Mindre tumörer och framför allt ytliga förändringar kan behandlas genom att frysas bort med flytande kväve, vilket förstör cancercellerna.

• Fotodynamisk terapi (PDT): Ett ljuskänsligt läkemedel appliceras på tumören och aktiveras med ljus för att förstöra cancerceller. Denna metod passar bra till ytliga förändringar.

• Mohs kirurgi: En precisionsmetod där cancervävnaden avlägsnas lager för lager och analyseras i mikroskop. Denna teknik används främst för tumörer i känsliga områden, såsom ansikte och öron.

• Strålbehandling: Används om kirurgi inte är möjligt eller för att behandla återfall.

• Läkemedelsbehandling: Vid spridd skivepitelcancer kan immunterapi eller målinriktade läkemedel användas.

Vad kan du göra själv?

För att minska risken att utveckla skivepitelcancer är det viktigt att skydda huden mot solen. Använd solskyddsmedel med hög solskyddsfaktor, bär skyddande kläder och undvik solen mitt på dagen när UV-strålningen är som starkast. Undvik även att sola på solarier, eftersom konstgjord UV-strålning ökar risken för hudcancer. Att sluta röka är ytterligare en förebyggande åtgärd, då rökning kan försvaga immunförsvaret särklit mot HPV och öka risken för hudcancer. Kolla även din hud regelbundet och var uppmärksam på hudförändringar, kontakta vården om du är osäker om förändringen är farlig eller inte.

När ska du söka vård?

Sök vård om du märker en ny eller förändrad hudförändring som inte läker på några veckor. Var särskilt uppmärksam på sår som blöder, fjällar eller bildar sårskorpor utan förbättring. Kontakta en hudläkare om du upptäcker en knuta eller fläck som växer snabbt, ändrar färg eller form. Även förändringar i gamla ärr eller kroniska sår som börjar blöda bör undersökas. Har du tidigare haft hudcancer eller aktiniska keratoser bör vara extra uppmärksam och söka tidigt vid nytillkomna förändringar. Att upptäcka skivepitelcancer tidigt och behandla det är avgörande för att förhindra att det sprider sig till andra delar av kroppen.

Andra möjliga orsaker

Skivepitelcancer kan ibland förväxlas med andra hudsjukdomar som ger liknande symtom. Här är några exempel:

• Aktiniska keratoser: Förstadier till hudcancer som syns som fjällande, röda eller grova fläckar, ofta på solutsatta områden.

• Basalcellscancer: Växer långsammare och sprider sig sällan, till skillnad från skivepitelcancer som kan sprida sig till lymfkörtlar. Basalcellscancer syns ofta som en glansig knuta, ett sår som inte läker eller en pärlemorskimrande hudförändring med synliga blodkärl.

• Malignt melanom: En mer aggressiv hudcancer som kan sprida sig snabbt till inre organ. Till skillnad från skivepitelcancer, som ofta är en rodnad, skrovlig eller sårig förändring, ser melanom ofta ut som ett mörkt födelsemärke med ojämn färg, oregelbundna kanter och tydlig tillväxt.

• Seborroisk keratos: Godartade hudförändringar som ser ut som vårtlika fläckar och ofta ökar med åldern men kan skadas och bli tillfälligt såriga, vilket ger oro och bör då kontrolleras.

Läs mer:

Ytterligare information om skivepitelcancer finns nedan.

Skivepitelcancer på 1177.

Skivepitelcancer på doktor.se.

Skivepitelcancer på Dermnet (inkluderar bilder).